Nu är det vår!

Februari är inte ens slut men plusgraderna har legat ganska stabilt under de senaste veckorna. Trots att jag är en inbiten vintersportare som gärna sätter ett par skidor under fötterna, är det inte utan att det spritter i kroppen när solen skiner i ansiktet och det isiga underlaget smälter bort. Nu är det vår!

Det blev bara någon månad vinter i år och den blev rejäl. Att cykla på oplogade cykelvägar medan snön vräkte ner och halva Södertälje stod still, var en utmaning att bita i. Men det heter ju inte Vintercyklist för inte! Och det roliga i historien var att märka att det var jag som cyklist som tog mig fram lättast och – hör och häpna – snabbast när bilar och bussar krypkörde och gångtrafikanter kämpade mot blåst och snömodd.

Men nu rullar däcken lätta på marken och jag inser att jag återigen klär mig för varmt på vägen till jobbet. Plusgrader och sol kräver helt klart en annan typ av jacka för att slippa komma till jobbet i stort behov av en dusch. Och det börjar också bli dags att fundera på hur länge dubbdäcken får vara kvar på cykeln. Dubbdäcken har annars varit ovärderliga i år. Jag har känt mig betydligt säkrare på cykeln med dubbdäck, än på marken som gångtrafikant.

Med vårsolen kommer inte bara vårkänslor utan den synliggör också lite andra saker. Smutsiga cyklar, till exempel. Om du som jag inte tycker att det är höjden av söndagsunderhållning att gå igenom sin cykel kan man behöva påminnas ibland om vad som kan vara vettigt att åtminstone kolla igenom på cykeln. Helst innan den rostar sönder… 😛

Friluftsfrämjandet ger här några handfasta tips om hur du vårstädar din cykel! Även du som inte cyklat under vintern kan klart ha nytta av tipsen.

Även Cykelfrämjandet Södertälje är generösa med tips på hur du tar hand om din cykel på sin facebooksida.

Annonser

Nu har vi cyklat 9000 km tillsammans!

Tiden flyger! Nu har Södertäljes vintercyklister redan varit igång i snart tre månader! Vintercyklisterna har lovat att cykla till sista mars, så nu har nästan tre fjärdedelar av vintercyklingsperioden redan passerat.

Det ligger vår i luften redan nu, men vem vet vad mars har att erbjuda i väderväg? Att projektet löper hela vägen till sista mars är inte för att vi tror att det kommer ligga snö till dess, utan för att cyklisternas nya goda vana ska hålla i sig ända tills det är vår i luften på riktigt. Vad ger mer vårkänslor än en cykeltur i ljumma vårvindar, med fågelkvitter i luften och knastrande grus? Då finns det stor trolighet att man väljer att cykla resten av våren och sommaren. Och vips så har det gått ett år!

Hittills verkar cyklingen ha flutit på relativt bra för våra deltagare, förutom under de veckor då det verkligen har varit vinter. Det har ju varit ett antal tuffa veckor under slutet av januari och i februari, och då kunde jag se en rejäl dipp i antalet cyklade kilometrar som rapporterades in. De flesta har kämpat på bra, men det har också varit sjukdomar, semesterresor, vabbande och annat som gjort att det blivit lite paus i cyklandet.

Vi kommer att ha ett avslutningsmöte i april, och alla cyklister ska även svara på en avslutningsenkät om hur det har varit. Vi stålsätter oss redan nu inför all feedback om vinterväghållningen… Många av vintercyklisterna har skrivit i vår facebookgrupp om halka, plogvallar och sen snöröjning. Men alla verkar även vara duktiga på att använda felanmälningsappen. Den feedback som vi får kommer vi att använda i planeringen inför nästa års vinterväghållning.

Även om det har varit flera kämpiga veckor med mindre cykling så blir ändå siffrorna imponerande när de läggs samman! En bra vecka med fint underlag bli den totala siffran ungefär 1000 km på en vecka. Det är i snitt 25 km per cyklist, då vi har 39 aktiva cyklister i projektet på grund av ett sent avhopp. Under den kämpigaste perioden sjönk totalsiffran till halva denna summa, men den har nu börjat stiga igen.

Hittills har cyklisterna nu tillsammans cyklat över 9000 km! Det är samma distans som Södertälje – Indonesien. Under en bra vecka cyklar de ihop distansen mellan Södertälje och Luleå, och under en lite sämre vecka distansen till Umeå.

Tillsammans gör de skillnad! Kilometer för kilometer.

/Maria Wikenståhl, trafikingenjör Samhällsbyggnadskontoret, Södertälje kommun

Vädrets makter rår inte ens en kommun på

Februari har hittills varit en prövande period för oss Vintercyklister i Södertälje. Och för alla som går, kör bil, åker pendeltåg eller buss. För att inte tala om alla hjältar som jobbar dygnet runt med att ploga våra gator! Det har snöat rikligt och dessutom pendlat mellan plus- och minusgrader så det först blir moddigt innan snön fryser på till is igen. Det är ett svårt väglag för alla som ska ta sig utanför dörren.

Det är intressant hur låg toleransnivå det finns bland vissa människor för att snön faktiskt ställer till det i trafiken. Många verkar tro att så fort snön börjat falla så ska den automatiskt försvinna från bilvägar, spår och gång- och cykelgator innan den nått marken. Hör man inte plogbilen utanför sovrumsfönstret så börjar direkt klagosången över hur dåligt det plogas.

Jo, vi bor i Sverige och vi har vinter varje år. Ja, vi räknar med att det kommer snö. Och ja, det finns planer och färdiga rutiner kring hur kommunen ska ploga och sanda. Men det innebär inte att alla gator i hela kommunen blir snöfria så fort vi ser att det börjat snöa. Eller slutat snöa, för den delen. Att ploga och sanda hela Södertälje tätort tar mellan 8 och 12 timmar och handlar om 300 km väg. Trots att vi har 70 plogbilar när vi är full styrka handlar det inte om magi – det krävs fortfarande ett visst antal timmars hårt arbete.

Mycket snö ställer också till det. I stad och tätort är det tätt mellan hus och vägar. När det faller mycket snö och vallarna blir högre och högre tvingas vi forsla bort snön med snöslunga och lastbil. Det tar också tid.

En annan sak som ställer till det är när vi som idag haft plusgrader och den packade snön luckras upp och snön blir moddig. Det var svårt att ta sig till jobbet på cykel idag. Det var tungt, moddigt och jag fick flera gånger hoppa av cykeln för att pulsa fram genom snön. Men jag skyller inte på nån annan – igår till exempel var plogningen exemplarisk! Ibland är det faktiskt vädrets makter som ställer till det – och det får vi ibland faktiskt också ta. Skulle vi klaga lika mycket på kommunen när det regnar skyfall? Eller när det blåser storm? Ja, vi ska åtgärda det som vädrets makter ställer till med. Men ibland önskas en lite bättre förståelse för att det faktiskt inte sker i samma stund som första snöflingan faller.

Skydda skallen!

Den som cyklar ska naturligtvis ha hjälm på sig. Tycker du det är obekvämt med hjälm? Då har du nog en som inte passar just dig, prova några andra. Tycker du det förstör håret? Det finns hjälmar med krockuddsteknik som ligger som en krage runt halsen.

Det finns inga bra argument för att inte använda hjälm. För det går tyvärr inte att gipsa hjärnskador.

Tråkigt nog så skadas många cyklister i trafiken. 8 av 10 cykelolyckor är singelolyckor, alltså utan andra inblandade fordon. De beror ofta på halka, grus eller oaktsamhet, och skadorna är oftast inte så allvarliga, som tur är.

Dock så skadas varje år ungefär 3000 cyklister så svårt att de måste läggas in på sjukhus, och hälften av dem har skallskador. En cykelhjälm minskar risken för hjärnskador med 60 procent! Av de som faktiskt dör skulle hälften ha överlevt om de hade använt hjälm.

Så skaffa en hjälm! Det är den billigaste livförsäkring som finns. Den kan du sedan ha i ca 10 år, om den inte utsätts för en kraftig stöt. Då ska den bytas direkt.

Det finns som sagt massor av olika slags cykelhjälmar. Men olika hjälmar är lite olika bra. Här finns ett test där man provat hur hjälmar klarar av sneda eller roterande slag, vilket är ett slags test som tittar på fler faktorer än det vanliga testet för CE-märkning.

Här finns ännu fler köpråd för cykelhjälm.

/Maria Wikenståhl, trafikingenjör Södertälje kommun

Gästinlägg: ”Elcykel är skillnaden mellan 5 och 15 km”

Idag gästbloggar Leif Josefsson, en av våra 40 vintercyklister:

”Jag bodde under några år vid Skanstull på Södermalm i Stockholm och hade ofta ärenden till trakterna vid Odenplan.  Det är 4,7 km närmaste vägen.  Ofta cyklade jag.  Men lika ofta tänkte jag ”Nej, Götgatsbacken”.  Jag hade en bra, 8-växlad cykel, men tanken på motvind och Götgatsbacken fick mig ofta att tänka ”äsch jag tar tunnelbanan”

Nu bor jag i Enhörna. Det är ju förstås en väldig kontrast till Skanstull. 15 km till Södertälje centrum. Cykelväg bara delar av vägen.  De flesta ute i vår del av Södertälje har två bilar, vilket för många känns som ett livsvillkor.

Jag funderade länge på elcykel.  Att cykla kändes inte som ett alternativ, med 16,2 km till jobbet på skolan. Men det kändes inte klimatsmart att ha två bilar, så i augusti 2017 slog jag till på en Kalkhoff elcykel med centrum-motor.

Min fru Lena hade hunnit börja bli trött på mina filosofiska funderingar kring elcykel så till sist när vi var på ännu ett besök hos cykelhandlaren kom det bara:  ”Men köp den!”

Hon var, som många andra, skeptisk till det här med elcykel.  Men så föreslog jag att vi skulle ta en cykeltur där hon kunde låna min nya elcykel och jag skulle ta min gamla fina 8-växlade.  Vi har 350 meter till brevlådan med en backe upp till ett krön och sedan nerförsbacke. Vid brevlådan lyste hennes ansikte upp av ett stort leende:  ”Jag vill också ha en elcykel”

Så det vara bara att utöka krediten och skaffa ytterligare en glädjemaskin.

Till Lenas arbete i Pershagen är det 20 km.  Även om hon har cyklat några gånger så visar det sig att det är lite för långt.  Jag har 16 km till jobbet.  Det ligger precis på bortre gränsen av vad som är ledigt att cykelpendla.

Min slutsats är att med elcykel så ökar det ”avslappnade” pendlingsavståndet från 5 till 15 km när man skaffar sig en elunderstödd velociped

Mina 16,2 km tar mellan 45 och 48 minuter att cykla.  Jag är lite svettig på ryggen när jag kommer fram men känner inte behov av att duscha på jobbet.

Med bil tar resan 25 minuter.  När min fru och jag samåker så är restiden för den som tar bilen också drygt 40 minuter, dvs först åka till den ena arbetsplatsen och lämna och sen till sin egen.

I genomsnitt cyklar jag 3-4 gånger i veckan, när mina och Lenas arbetstider inte matchar. Om jag cyklar bara åt ett håll hänger vi på cykeln på kroken på väg hem.  På vintern åker jag kollektivt hem någon dag.

En elcykel har en effekt på 250W.  Det är intressant att ett fordon som energimässigt kostar 3 gammaldags glödlampor faktisk kan ersätta en bil.  Utifrån det perspektivet blir det faktiskt helt absurt när elbilarna lanseras med motoreffekter på uppåt 100 ggr den jag har i min cykel när den bilen, om det är en extrabil, faktiskt inte gör något mer än vad min cykel gör; tar mig till och från jobbet när jag inte kan samordna med min fru.

Med den erfarenheten och som deltagare i Södertäljes vintercyklingsprojekt vill jag också tillägga att elcykel-pendlande har en mycket stor potential att ersätta bilåkande och att avlasta kollektivtrafik.  Men det förutsätter att man börjar ta mer hänsyn till effekterna och konsekvenserna  av ett utökat elcyklande, t ex vad det gäller året-runt-cykling, ökad fart bland de som elcyklar.  Det ställer större krav på ”cykelautostrador”, snöröjning och tydligare trafikseparation.

Vi tar små steg för att bli klimatsmartare trots att vi bor ute i Södertäljes glesbygd.  Vi har nu laddhybrid och elcyklar.  Nästa logiska steg är förstås solceller och energilagring.  Men det är en helt annan historia.”

Leif Josefsson,
Vinter-elcyklist, Enhörna

En cykel för varje människa!

I somras hade vi en webbenkät om cykling ute, för att våra medborgare skulle kunna tycka till om högt och lågt kring cykling. Det framkom massor av intressanta saker. Bland annat att en av anledningarna till att våra medborgare inte cyklar är att de tycker att det är opraktiskt, att de inte kan få med alla saker på cykeln och att de inte vill bli svettiga.

Många av våra invånare som inte cyklar idag såg faktiskt en elcykel som något som skulle få dem att börja cykla. Elcykeln löser ju problemet med att inte vilja bli svettig. Däremot var det väldigt få som trodde att en lastcykel skulle få dem att cykla mer. Detta trots att ett av problemen de uppgav var att de inte får med sig alla grejer på cykeln.

Vet folk inte om att lastcyklar finns? Har de aldrig sett någon, eller har de aldrig provat? Jag vet inte, men däremot vet jag att det finns cyklar för alla möjliga behov. Jag tror att många skulle kunna ersätta alla möjliga resor om de bara hade tillgång till rätt cykel.

I detta inlägg tänkte jag därför berätta lite om alla olika slags varianter på cyklar som finns. Uppfinningsrikedomen inom detta är enorm! Nya modeller kommer hela tiden.

Elcykel: Det finns olika slags cyklar som är elektrifierade, men de flesta är av komfortcykelmodell. Alltså en helt vanlig cykel av stadsmodell, med växlar i olika antal. Elstödet kommer bara om du samtidigt trampar själv och ger en extra skjuts upp till 25 km/h, går cykeln snabbare än så slutar elstödet. Motorn får ha en effekt på max 250 watt. Du bestämmer själv hur pass mycket elstöd du vill ha. Vissa modeller har tre olika steg, andra har fler, vissa har steglös justering som är lite som att du gasar. Skillnaderna i pris beror ofta på batteriets kvalitet. Dyrare batterier håller ofta längre utan att tappa i kapacitet och har större kapacitet från början. Dvs laddningen håller fler dagar eller för längre resor.

Kraftfull elcykel: Det finns elcyklar såsom de jag beskrivit ovan, men som har en ännu kraftfullare motor. Elcyklar som bara ger stöd när du trampar men som har en kraftfullare motor, upp till 1000 watts nettoeffekt, räknas som en slags moped klass II. Då krävs det att föraren använder hjälm. Du får cykla på cykelbanorna, så länge som det inte finns en tilläggstavla att moped klass II inte får framföras där. Du får också cykla snabbare än 25 km/h så länge som du följer hastighetsbegränsningarna, men motorn ger bara stöd upp till 25 km/h.

Elmoped: I t.ex. Kina är det vanligt att elcyklar ger elstöd utan att du behöver trampa, och/eller för hastigheter långt över 25 km/h. I Sverige klassas detta som en elmoped och inte som en elcykel. Detta ställer krav på att föraren ska använda hjälm, ha förarbevis och registrera fordonet. Vissa sådana elmopeder som ser ut som elcyklar kan gå riktigt fort och till och med räknas som moped klass I.

Det kan vara lite svårt att avgöra vilken kategori som en snabb och kraftfull elcykel tillhör. Det är alltid bra att höra med Transportstyrelsen så att det blir rätt. Läs mer om skillnaderna mellan dessa slags fordon på Transportstyrelsens hemsida.

Vikcykel: En vikcykel är riktigt fiffig för den som vill kunna cykla till och från tåget eller bussen. Det finns modeller speciellt framtagna för detta, som du enkelt kan vika ihop så att den blir liten som en väska. Sedan kan du ta med den på bussen eller tåget!

Här kan ni läsa om ett spännade projekt som Västra götalandsregionen gjorde, där bilister fick pröva att vara ”flexikanter” med vikcykel och kollektivtrafik.

Lådcyklar med eller utan elassistans och växlar: Lådcyklar är smidiga för den som vill kunna köra hem matkassarna från affären eller skjutsa barn till förskolan. Det finns till och med hantverkare som skippat skåpbilen och kör med elassisterad lådcykel istället! Det finns lådcyklar utan elstöd, men det kan bli ganska tungt att cykla. Det finns även lådcyklar med eller utan växlar. Många föredrar dock just kombinationen av både elstöd och växlar. Då blir det faktiskt lätt att ta sig upp för backar med tung last. Det finns företag vars affärsidé är att köra hela flyttlass med lastcykel. Det går!

Det går också rätt så enkelt att uppgradera sin vanliga cykel till mer av en lastcykel, genom att sätta stora korgar på pakethållaren eller framför styret. Postens cyklar är av modellen paketcyklar, men dessa kan lätt bli lite vingliga vid riktigt tung last då tyngpunkten blir så högt upp. Fördelen med riktiga lastcyklar är att lasten får lägre tyngpunkt vilket blir mycket mer stabilt.

Lådcyklar på två hjul – Long-talls eller long—johns: Lådcyklar på två hjul med lastlådan i mitten känns mer som en vanlig cykel än vad trehjuliga lastcyklar gör. Long-talls eller long-johns har låg tyngpunkt på lasten och gör att det blir stabilt även med tung last, även om det kan vara lite vingligt precis i starten innan man kommit upp i fart. Lastutrymmet blir dock inte lika stort som det kan vara på en trehjulig lastcykel, men fördelen är att de är snabba och smidiga med känsla av en vanlig cykel.

Lådcyklar med tre hjul: Dessa är riktigt stabila men blir inte lika smidiga som en cykel på två hjul. De kan ta 100 kg eller mer utan att stabiliteten påverkas. De tre hjulen gör att de är stabila även vid start och vid låga hastigheter. Det finns lite olika modeller på konstruktion och hur stor lådan är.

Liggcykel: Liggcyklar har funnits sedan 1920-talet. Du ligger på rygg när du cyklar, vilket gör att luftmotståndet blir lägre och du minskar belastningen på axlar och nacke. Många använder liggcykel för att kunna cykla riktigt snabbt, och för att du får en schysst panoramavy av landskapet omkring dig. Det finns även trehjuliga modeller, mountainbikes och elassisterade modeller. Dessa cyklar syns dock sämre i trafiken då de är så låga. De är dock för ovanliga för att det ska finnas någon olycksstatistik kring detta.

Velomobiler: Velomobiler ser roliga ut, bildgoogling rekommenderas! De är liggcyklar med hölje, vilket gör att de ser ut som små racerpoddar. Höljet ger vindskydd och håller kvar värmen kring cyklisten. De som provat blir ofta helt frälsta och cyklar långa sträckor. De kan komma upp i 45 km/h på raksträckor.

Hoppas att detta gett lite inspiration! Det finns ännu fler modeller om man även tittar på små elfordon och varianter på elmopeder. Jag tror som sagt att det finns en cykelmodell för alla, och att även den mest inbitne bilist kan hitta någon kul modell som passar hens behov.

/Maria Wikenståhl, trafikingenjör Södertälje kommun

Vintercyklisten – Vinter 1-0

Fram till i förra veckan har det här med att vara vintercyklist inte varit en jättestor utmaning, eller ”uppoffring” som kanske somliga ser det. Det är visserligen kolsvart ute både på vägen till och från jobbet, men vargavinterns stora käftar har inte satt några käppar i hjulet än, så att säga.

I onsdags förra veckan kom så den första, större prövningen. Det var en fin, gnistrande vinterdag där jag och en kollega avnjöt lunchen vid Telge hus nya grillplats. (Tack SBK för att ni fixat ny eldstad!)

Men det förrädiska vädret skiftade snabbt. Temperaturen steg från 11 minus till nån enstaka minusgrad, för att framåt kvällen nått plustecknet. Och som det snöade under eftermiddagen! Givetvis som allra mest under rusningen hemåt. När jag skulle börja trampa hemåt från stan önskade jag att jag tagit skidorna på pakethållaren, och ställt cykeln. Och skidglasögon hade inte varit dumt, när snön piskade mig i ansiktet så jag knappt såg vart jag cyklade.

Att ta sig hemåt i den snömodden var dock en utmaning för alla. Det var halt och isigt under snön, och den massiva mängden snö som vällde ner under kort tid skapade en förrädisk vägbana för både cyklister, gångtrafikanter och bilister.

Men medan gångtrafikanterna knatade på i snömodden, tågresenärerna väntade förgäves på tåget och bilisterna smög fram på de tysta gatorna var det kanske vi cyklister som hade det lättast. Vi tog oss åtminstone framåt, om än i reducerad fart. Och när jag väl hade lärt mig att köra i den orörda snön (den nertrampade snön blev bara mer moddig) var det bara att trampa på i den inslagna takten.

När jag började närma mig mina hemkvarter stod fortfarande de Scaniaanställdas bilar i bilkö på väg mot motorvägen. Och visst tog det några fler minuter mer än vanligt, men jag tror nog att jag hade det lättast av alla att ta mig hem.

Vintercyklisten vs Vintern  1-0.

(Läs gärna om en av våra Vintercyklister, Evy Svensson, i helgens LT!)